Våra påsktraditioner är kvarlevor av den festcykel som börjar med fastlagen. Den gula färgen som vi förknippar med påsk har inte med kyrkoårets liturgiska färger att göra, utan kopplingen har snarare gjorts på grund av de många påsksymboler som råkar vara gula.
Fastlagsriset användes under fastlagen för att väcka sina vänner med en risbastu. Risningsseden kan ha ett hednisk ursprung då man trodde att den som berördes med ris fick del av trädets inneboende kraft. Det kan också vara långfredagens risning som inspirerat. Fastlagsriset var också ett prydnadsris som kunde smyckas med färgglada band och pappersblommor, fjädervippor blev vanliga på 1930-40-talet.
Fettisdagsbullar hörde till frossandet under fastlagen. De kallades från början hetvägg och var kumminbeströdda vetebullar. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland under 1600-talet och utvecklades med tiden till att bli vetebullar fyllda med mandelmassa och grädde. I dag kallas fettisdagsbullarna för semlor. Ordet semla kommer från latinets
"simila", som betyder bulle av vetemjöl.
Påskkärringar har sina rötter i skärtorsdagen. Enligt folktron släpptes de onda krafterna fria i samma stund som Judas förrådde Jesus. Under 1600-talet drev tron på den onda makten fram häxprocesser. Kvinnor, men också män, avrättades för att de påstods ha åkt till satans gästabud på skärtorsdagen.
Påskriset användes till att piska varandra på långfredagens morgon för att påminna om Jesu lidande, en sed som har förekommit i Sverige sedan 1600-talet. Detta utvecklades med tiden till att bli en lek och den som kom sist upp ur sängen kunde få öknamn, som
"långlaten" eller "påsklåskan". Påskrisen liksom fastlagsrisen användes också som dekoration, men det var först under 1930-talet som det blev vanligt i hela landet att dekorera påskrisen med färgade fjädervippor.
Ägget symboliserar det centrala påskbudskapet om död och uppståndelse. Äggets skal är en bild för graven och innehållet symboliserar det nya livet; kycklingen som växer inuti skalet och så småningom öppnar "sin grav"
|
