| Påsken närmar sig och med den ett flertal
traditioner. Bland annat så blir det trängsel i luftrummet då
alla påskkärringar skall ta sig till Blåkulla.
Troll och häxor
Att säga att någon var häxa eller trollgubbe var ett
praktiskt sätt att bli av med "en ovän" på den här
tiden. Man trodde
att häxorna (både kvinnor och män) flög till Blåkulla på
kvastar, för att ha fest med djävulen på Skärtorsdagen. Därför
gömde man alla kvastar under de första påskdagarna, så att
ingen skulle flyga iväg med dem.
På kvastens skaft satt en katt. Katten var en symbol för djävulen.
Man trodde också att häxorna kunde förvandla sig till katter.
Blåkulla
Var Blåkulla låg visste man inte riktigt. Var det till ön
Blå Jungfrun i Kalmarsund (mellan Öland och fastlandet) häxorna
for när de skulle till Blåkulla? Det här är vår mest sägenomspunna
nationalpark, och inte bara siluetten utan även naturförhållandena
på ön har bidragit till mytbildningen. Redan Carl von Linné
tyckte att ön såg "hiskelig" ut. I folktro har de
flesta märkliga berg varit hemvist för trollen, speciellt om
det finns grottor och andra håligheter. Grottorna betraktades
ofta som själva ingången till trollens boning. På Blå
Jungfrun var det särskilt Jungfrukammaren som betraktades som
trollens tillhåll och hela ön ansågs tillhöra demonernas
fridlysta område.
Tidvis betraktades själva ön som en gudomlighet, som sjörån
själv. Hon kunde då råda över väder och vind, och fiskarna
använde sig av öns utseende för att hämta förebud om storm
och oväder.
För dem som vördnadsfullt iakttog öns tabu hade sjörån många
nöjen och njutningar att bjuda sina gunstlingar, och de sjöfarande
hade mycket att förtälja om ödet för dem som lyckades komma
iland på ön.
När häxtron på 1500-talet började få större spridning
även i Sverige fick trollen ge plats för trollkäringar och häxor,
som for till Blåkulla på skärtorsdagen för att möta satan
och fira häxsabbat. Att häxorna var kvinnor förklaras av den
osedlighet som de anklagades för. Ett flertal processer genomfördes
där kvinnorna erkände samlag med satan och hans anhang.
Till skillnad från andra liknande häxsabbater firades de i
Blåkulla i berget, i stället för på berget, vilket knyter an
till bergtagningsmotivet, d.v.s. att personer fördes bort och försvann
in i berget. De flesta återkom aldrig, men vissa kunde berätta
de mest vidunderliga historier medan andra drabbades av minnesförlust.
På Påskdagen kom häxorna tillbaka och gick i kyrkan som alla
andra. Men om man lyssnade noga, kunde man höra att de läste bönerna
baklänges.
Det
finns fortfarande "häxor" på påsken men idag kallar
vi häxorna för påsk-kärringar och ingen tror att de är
farliga. Trots det så mutar vi dem med bl a godis då de hemsöker
våra boningar.
|
