Att Öland verkligen utgör solens och vindarnas ö är lätt att hålla med om. Hur ofta har man inte suttit på verandan till stugan och följt hur regnskyar dragit norröver på fastlandssidan av Kalmarsund. Detta samtidigt som solen lyser klart över Öland. Och hur ofta är det inte som man bildlikt talat varit tvungen att spika fast duken på trädgårdsbordet för att den inte skulle blåsa iväg. Många upplever blåsten som besvärande. Jag förstår dem.

Trots att det är många turister på ön under juli så finns det platser där man inte alls märker av turismens puls. Det är inte nödvändigt att trängas i centrala Borgholm eller på den mest välbesökta stranden - om man inte vill. Det finns gott om platser där man endast har kor och får som sällskap. Detta gör att Öland är en plats som förhoppningsvis har något att erbjuda i alla smakriktningar.

En av öns större attraktioner för det yngre gardet är Ölands Djurpark. Här finns det många djur av alla de slag. De har så många att de verkar ha parkerat några hos mig. Jag har ett ansenligt antal myror. Dessa har fått sällskap av knott i mängder, harar av modellen XL, fladdermöss, med flera arter. I kväll fick jag gå ut och tala om får ett rådjur, som sparkande stod och käkade på min cypresshäck, att det skulle nog hitta ett annat matbord. Då jag skulle gå tillbaka in så halkade jag nästan på en av mina gårdsgrodor. Det var den mindre som var på verandasidan, kompisen som är gigantisk var vid köksdörren. Till alla dessa arter så har jag även ett flertal fästingar. Men ännu har jag ej haft den nära kontakt med detta djur som min förre arbetskamrat Anders Jacobsson, från Stråningstorpsskolan. Läs hans fängslande berättelse om mötet med mångbeningen här.