KALMARSUNDSTRAFIKEN
Innan Ölandsbrons tillkomst så var det färjtrafik som rådde. Det är mycket gnäll och gny över köerna på bron nu för tiden. Men dagens köer är ingenting i jämförelse med hur det var att färja över vid till exempel midsommarhelgen. Hade man inte beställt plats i förväg så var det åtskilliga timmar på Kalmars kajer som gällde. Köerna snirklade sig runt i hela hamnen, ut på lastkajerna bland alla virkestravar för att sedan åter gå in mot färjlägena. Där avslutades det hela på den stora väntplanen med bortåt ett 10-tal filer i bredd. Det var oändliga köer tyckte man. På ölandssidan gick köerna efter Runsbäcksvägen söderut. Då kunde man dryga ut "veckopengen" genom att plocka av någon liter jordgubbar och sälja till köande bilister. Det var även en guldgruva för en liten parvel som skrev bilnummer att sitta i grindhålet och titta på alla bilar som köade.. Med dessa minnen så tycker jag nog inte att dagens köer är så där uppseendeväckande. Tar man det bara lugnt så kommer man över i sinom tid.  

Bakom turlistan till vänster döljer sig de sista turlistorna från färjtrafiken mellan Kalmar/Färjestaden samt Stora Rör/Revsudden. Då dessa upphörde att gälla var Ölandsbron ett faktum.
Denna sida skall ju handla om sundets vita båtar. Jag minns lilla 3:an  som ibland hade det jobbigt att ta sig över sundet. 4:an som var en något större färja. Sedan kom Kalmarsund V, som var en mellanfärja. VI:an och VII:an började likna jättestora fartyg i en barnunges ögon. De hade stora kommandobryggor och var mycket mäktiga. Sedan har vi Kalmarsund VIII som var  flaggskeppet. Den  var stor och ståtlig och hade en för sundets förhållanden överdimensionerad motor.
Kalmarsund V ändrade efter en tid utseende. Den blev liksom IX:an dubbeldäckare. Skillnaden mellan dessa var att IX:an byggdes som en dubbeldäckare från början. Det övre bildäcket var höj och sänkbart. Det var den tidens nöje att sitta nere vid hamnen och titta på då folk skulle köra ombord på dessa färjor. Med risk för att bli "påhoppad", så tyckte man skadeglatt att det roligaste var att få studera damer som skulle köra upp på övre däck. Nervositeten tilltog hos förarna, särskilt då de blev fördröjda i uppförslutet på landgången. Motorerna rusades, kopplingarna slirades och blickarna stirrade stint framåt då de skulle rulla vidare. En del försökte överrösta mindre jet-plan, lät det som. Lika kul var det att se hur en del husvagnsekipage fick problem att komma in på undre däck. Förarnas kunskap om hur höga deras vagnar egentligen var lämnade ibland en del övrigt att önska. Det blev till att "pysa" däcken för att att man inte skulle slätraka husvagnstaket på diverse utskjutande delar som antenner, takluckor mm.    
Så var mina barndoms minnen av Kalmarsundsfärjorna. Dessa ofantligt stora skepp, som jag såg med den tidens mått och med en "insjöunges" ögon . Med denna bakgrund såg jag med stor spänning fram mot återkomsten av Kalmarsund VIII.
Tack vare ett privat initiativ så har en av Kalmarsunds vita båtar åter kommit till sundet. Den fungerar bland annat som en flytande restaurang. Under vinterhalvåret ligger den i Kalmar hamn för att under juli månad ligga vid kaj i Borgholm.

Återkomsten
Det var lördagmorgon den 3 augusti 2002. Ivrigt blickande mot södra horisonten efter det första synintrycket. En sån stor båt måste ju synas långväga. Vi var flera som spanade. Vi visste genom diverse insideruppgifter att hon var på väg på sin sista etapp från Bergkvara till Färjestaden via Kalmar hamn. Kunde det vara VIII:ans skorsten som skymtade bakom holmarna där i söder. Nej, det var det inte. Kom den aldrig. I mellantiden fick man titta på det stora luxuösa kryssningsfartyg som låg på redden söder om Kalmar.
Äntligen uppenbarade sig det skepp man mindes som "världens största färja". Oj kunde detta stämma. Var det detta skepp vi väntade på. Skeppet det gälld var den lilla vita prick man ser akter om kryssningsfartyget. Det finns en större bild i bildspelet och skämt åsido verkar det behövas. Att färjan överhuvud taget syns på bilden får man tillskriva mina grannar Staffan och Claes. I något häftig sjögång satte de sig i sin båt med snurra och korsade sundet för att fotografera. 

Bildspel
Vad snopen man blev. Det ofantliga skepp man kom ihåg hade uppenbarligen krympt i vattnet. Nu hade färjan näst intill antagit en modellbåts proportion. Men vadå, det var ju i alla fall Kalmarsund VIII. Kalmarsundstrafikens stolta flaggskepp.   
Efter en hälsning  i Kalmar styrde färjan mot Färjestadens hamn. Så gjorde även vi. På kajerna i Färjestadens mötte en stor mottagningskommite. Bland annat så fanns där en musikkår, kommunalråd från såväl Mörbylånga som Borgholms kommuner. Utanför hamninloppet möttes färjan av en fritidsbåtseskader som tillsammans med lotsbåten eskorterade den sista biten in till kaj.

Numera fungerar färjan ibland som restaurang och ligger förtöjd i Färjestaden alternativt i Kalmar. Det har väl inte blivit den aktivitet runt "VIII:an" som man trodde att det skulle bli.

Tillbaka