En liten fotobetraktelse över Sandviken.
   

Utsikt mot mjölkaffären och gaveln på "vårt" hus.

Sandvikens skola från Stackfallsvägen. Matsalen längst ned till vänster. Över den låg rektor Klings exp och skolsysters mottagning. Lärarrummet fanns också här.

   

Kontrast mot dagens höga potentaters resor. Shahen fr Iran har landat på Bofors IP och man fick sitta helt ostört på läktaren o plåta. Inga kravallstaket o hårdföra Säpo.

Så här nära kom man. Disp Sohlman, Shahen och någon okänd Boforshöjdare.

   
 

Utsikt från ett sovrumsfönster. Keramik-Olles hus i bakgrunden. Man ser även en del hus efter Örebrovägen ned mot Monark. Troligen från 1951/52

   

Samma utsikt några år senare. Nu finns Nykvist´s plåtgarage. Cykelkuren och soptunnorna vid Mjölkaffären. Vi hade fått buskarna kring vår piskställning. Här är det Stefan som motionerar armen.

 

Nu har vi kommit fram till att Örebrovägen skall byggas om till E 18 och bli en stor väg. Ottosons kiosk är redan borta och nu river man själva bostadshuset. Bofors-Biografen står ännu kvar.

   

Nu är huset borta. Här passerar en S-vagn genom korsningen. Året måste vara före sept. 1967. Det är vänstertrafik..

Nu är E 18 ombyggd. Bion o alla hus efter vägen borta och nya gula tegelbyggnader ser sin dager. Sandvikens matsalar huserar på andra våningen av gamla mjölkaffären. På bottenplan ligger Biblioteksfilialen och Posten. Polisen hade varit på Gälleråsen och träningskört med sina fina polisbilar för motorvägar..

   

En ny mack i stället för den lilla kuren som Gunnar hade fanns. Donnars kiosk, en sexkantig byggnation, låg också vid macken. Sedan kiosken flyttat in i macken så var det pizzeria i kioskbyggnaden. Här tuggar emellertid grävskopan i sig kioskhuset.Vi är nu vid den 12/5 2005.

Ett hus skall i min tankevärld ha en livslängd som överstiger en människa´s. Här i mars 2013 så rivs alla husen. Undermålig standard o nedslitet i största allmänhet sades det. Men stenkåkar skall leva längre än 40 år kan man nog tycka.

   

Sandviken är snart tillbaka till vad det en gång var. Husen ute på gärdet efter Sandviksvägen är borta. Nu fattas bara att de tar tillbaka kossorna som en gång gick där. Men i vinter så har det och fortfarande byggs det ett mindre gruppboende på platsen.

Vår gavel står pall i alla fall. Trots att allt annat försvinner. Visserligen har alla fina Syrén-buskar försvunnit. Gräsmattorna är borta - har ersatts med asfalt. Lekande barn är utbytta mot osande bilar. Man bor numera på en parkeringsplats.  

   
Länkar till mer nostalgisk innehåll.
Mitt liv som linslus eller han som inte hann fly kameran. En samling länkar till yrkesnostalgi.