Efter att ha avslutat min skolgång har jag arbetat med olika sysslor på ett byggvaruföretag så fortsatte jag inom kontorsmaskinsbranschen. Under dessa år, 70-talet, så var jag med om att nystarta Bofors Kanotklubb som var nedläggningshotad. Detta arbete förde med sig att jag hamnade inom den offentliga sektorn då det gällde min försörjning. Jag började inom skolan som samordnare inom den samlade skoldagen på ett mellanstadie-område. Dessutom arbetade jag halvtid inom fritidsförvaltnigen. Efter ett antal mycket givande år övergick arbetet till heltid på Stråningstorps fritidsgård. Numera är jag "statsanställd" sjukpensionär med "trasig pump". Man brukar ju säga att katten har nio liv. Kanske har även vi Homo Sapiens det också - själv är jag inne på mitt 4:e. Mitt första förbrukades i samband med den stora olyckan på Gälleråsens Motorstadion i samband med Kanonloppet i början av 70-talet. Jag råkade stå i vägen för de två tävlingsbilar som för ut bland publiken, med ett antal omkomna och skadade som resultat. Mitt andra och tredje liv förbrukades under början av 90-talet då jag fick känna på hur infarkter känns. Efter att ha tillbringat en dag på ett plåtbord på Regionssjukhuset i Örebro med avstängd pump under en tid så är jag igång igen. Dock inte med samma frenesi som tidigare. Bäst före datum känns i viss mån passerat.