På  denna julsida kommer du att kunna läsa lite om julen och dess traditioner. Varifrån kommer våra traditioner egentligen. 

Mandeln

Julgranen

Redan för 500 år sedan, i början av 1500-talet, började man använda sig av granar till julprydnad. Detta skedde i norra Tyskland och det är troligtvis från detta som den nutida julgranen härstammar.

Traditionen med julgranar spred sig över världen, så också till Sverige. Första gången en svensk julgran omnämns var 1741. En grevinna skrev i ett brev om sin familjs julfirande där det bland annat fanns ett stort träd med ljus, äpplen och saffranskringlor.

Och det är här vi kommer in på julmat, eller i alla fall julgodis. Julgranen blev spridd i landet i början av 1800-talet, men seden att hänga upp pappersinslaget godis i granen dröjde ytterligare ett halvt sekel.

Oftast rörde det sig bara om enkla kristyrbitar men de var väl så eftertraktade av den tidens barn eftersom sötsaker var lyx. Vid julgransplundringen tjugondag Knut åkte godiset ner i magen och julen ut.

* * * * * * * *

Pepparkakorna

Man kan ibland höra någon säga: ”Ta en pepparkaka så du blir snäll”.  Det är kanske inte så konstigt om man som släktforskare tittar tillbaka lite på pepparkakans historia:

För flera hundra år sedan bakade man pepparkaka med, som namnet antyder, riktig peppar.

Den kryddan ansåg man ha diverse olika egenskaper: bota diaréer, lindra nedstämdhet och ge bättre syn, vara sexuellt upphetsande på män samt fungera som preventivmedel för kvinnor.

Led man av trög mage så skötte ingefäran i pepparkakan om det och satte fart på magen. Om led man av kalla fötter så här i början av vintern, så tog kryddnejlikorna hand problemet så att fötterna åter blev varma.

Alltså – pepparkakan fungerade helt enkelt som en sorts universalmedicin. Ser man till pepparkakans utseende så förstår man även det gamla tyska ”medicinplättar”.

Och det är klart, om alla dessa egenskaper verkligen fungerade, borde ju folk som blev botade känna sig bra mycket snällare…

Dessa exotiska bakverk kom till Sverige runt 1500-talet. Kanske den tidens pizza, kebab eller pasta. Hur som helst var de dyra och ansågs vara en riktig delikatess. En delikatess förekom ju inte när som helst, utan man kostade kanske inte på sig dessa vid annat än festligare tillfällen. Ett exempel på sådant tillfälle var julfirandet.

* * * * * * * *

Fläsket

Har ni funderat på varför det finns så mycket fläskmat just på julen?

Skinka, revbensspjäll, sylta, korv, grisfötter…

Förklaringen är att i det gamla bondesamhället levde folk mest på saltat kött. Det gällde att kunna lägga upp förråd av mat som höll sig ätbar lång tid.
Men de som kunde, sparade en gris eller två som slaktades strax före jul, ofta runt lucia.
Sen kunde alla på gården lyxa till det med färskt kött till julfirandet. 

* * * * * * * *

Lutfisk

Om lutfisk finns det egentligen bara två uppfattningar: älska eller hata. Men gott eller inte, rent historiskt hör den definitivt hemma på julbordet.

Via Nederländerna och norra Tyskland tog den sig till Sverige redan under medeltiden. 
Denna torkade fisk, mest långa, skulle sedan blötläggas och Annadagen (9 december) var rätt dag att göra detta. Runt Stockholm fanns det till och med en speciell yrkesgrupp för denna procedur: fiskblötarna. Det var ett yrke som under 1500-talet ansågs vara särskilt lämpligt för kvinnor.

Orkade man inte blötlägga fisken åts den i tunna utbankade skivor med smör...

* * * * * * * *

Gröten

Gröt har i vår tid förvandlats till utpräglad frukostmat. Annat var det förr.
Då hade gröten en mycket högre ställning och betraktades till och med som riktig festmat.

Vid skördefester bjöds det på rikligt med gröt, speciellt om det var många som skulle bli mätta. Julen var givetvis också en sådan högtid.
Gröten var till och med så viktig att den fick en egen avdelning inom den lite mer folkliga poesin och det ordet lever kvar än i dag: grötrimmen. 

* * * * * * * *

All julmat till trots, det skulle inte funka om man inte kunde skölja ner maten med något.

Förr bryggde man sitt eget julöl och några dagar före jul var det vanligt att folk gick runt till varandra och provsmakade julölet. Samtidigt fick man sig nog en tugga mat. Kanske var det upphovet till vår tids julbordsätande på restaurang.

Glögg har funnits i flera hundra år men då var kryddornas funktion inte så mycket att förhöja smaken som att dölja vinets dåliga kvalitet. Då som nu dracks glöggen varm.

På 1600-talet kom brännvinet. Dess popularitet växte och till slut förvandlades forna tiders julfirande till riktiga fyllefester. Med andra ord inte mycket har förändrats...

* * * * * * * *

Mandeln

De flesta känner säkert till seden att stoppa en skållad och skalad mandel i jul(risgryns)gröten för att sedan tävla om vem som får mandeln i sin portion.

Men vad betyder leken? Och vad har den för ursprung?

Sannolikt är jakten på mandeln helt enkelt en sorts spådom. Den som fick mandeln kunde räkna med att bli gift det kommande året. Väldigt roligt om till exempel farfar eller farmor fick tag i mandeln.

Det är oklart var seden har sitt ursprung. Men en god gissning är ett välkänt julnöje i nordvästra Europa från åtminstone 1500-talet: Kung Böna.

I en pudding, paj eller liknande gömdes en böna. Den som fick bönan blev utsedd till kung för en kväll (eller drottning). Bönkungen fick sedan utbringa skålar och så länge han stod på benen fanns det inga begränsningar för det övriga sällskapet att dricka, skratta och vara glad.

* * * * * * * *

  Källor: Den svenska julboken,