"JAKTSTENEN"
Stenen är belägen alldeles i närheten av parkeringsplatsen vid Borgholms slott.

På "flisan" finns följande text.:
"Åt minnet av Kung Karl XV restes stenen av dess jagtklubb och Ölands befolkning."

Ända sedan Vasakungarnas tid har Sveriges kungar jagat på Öland. Fram till 1801 var all jakt på Öland kungligt privilegium, den så kallade Djurgårdsinrättningen.

  Traditionen med kungliga jakter har dock upprätthållits även sedan Öland fick samma jaktregler som resten av riket.

Karl XV 1826-72 anordnade jakter vid tre tillfällen, 1864, 1866 och 1868. Till minne av dessa jakter byggdes detta röse 1873. Röset kröns av en stor granithäll som hämtats från Hornsberg, Tjust.
I rösets mitt murades en kopparcylinder in. I denna placerades en pergamentskrift med skrift samt  exemplar av de mynt som präglades under Karl XV regering.
Minnesstenen är ett exempel på den götiska tanken under dess längtan till glansfull framtid.
* * * * *

Carl XV:s minnessten vid Borgholms slottsruin. 
Ölands jagt har kungliga anor. Tre af Sverges konungar hafva dock förnämligast sökt Öland för jagtnöjets skull: Johan III, Carl XI och Carl XV. Carl XI:s jagtpassion låg som en olycka öfver öländingarna. De vilda rådjur, som funnos på ön, tog han som kunglig egendom under sitt hägn, och som den männen ej var att leka med hvarken i smått eller stort, utfärdade han så drakoniska straffbestämmelser för hvarje angrepp på de kära rådjuren, att man slås med häpnad. Böter af ända till hela -hemmans värde och högsta kroppsstraff, i svårare fall lifstidsfängelse, stadgades för öfverträdelse af fridlysningen. När bönderna, gripna af förtviflan öfver att se sin späda sädesbrådd afbetad och således hela skörden förstörd af rådjuren, trots dessa straffbestämmelser nedsköto skadegörarna, hittade kungen på att fråntaga öländingarna deras bössor, hvilka förvarades å Borgholms slott, tills de behöfde användas mot yttre fiender. 
Carl XV jagade ofta på Öland, och till minne af honom hafva hans jagtkamrater - »Carl XV:s jagtklubb» - i förening med Ölands befolkning upprest den sten, som finnes aftecknad. Han står på en konstgjord kulle, ej långt från den storartade slottsruinen. 

Källa: Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878
Tillbaka